Efter några månaders uppehåll på grund av en utmattande sista termin, ett högt prioriterat gymnasiearbete och en intensiv studentvecka är vi nu tillbaka på spåret. För- och efterleksfisket missade vi totalt förutom ett pass i älven som resulterade i en schysst meterfisk, utöver det så är det nästintill pinsamt hur lite vi fiskat. Hur som helst lyckades vi ta oss ut igår i den perfekta sydvästliga vinden för att lura några gäddor
I och med uppehållet var vi oerhört orutinerade och ringrostiga så Jesper glömmer sin gäddpåk, vi glömmer ankare och batteriet till ekolodet var såklart inte laddat. Vi fiskade en halvstor sjö där vi hade sjukt bra fiske i vintras på ismete. Eftersom Jesper bara hade med sig sitt NRX spö till abborre började vi med att fiska lite djupare kring ett grund i sjöns norra sida vilket det antagligen tryckte stora abborrar emot. Detta visade sig inte fungera så vi längre in i grunda vikar med mycket växtlighet i hopp om att gäddorna kanske stod där då det var väldigt varmt igår till skillnad från tidigare vecka. Några riktigt pigga gäddor och småfet abborre blev resultatet för dagen. Jag ville dessutom hårdtesta en weedless riggad Pigshad Jr. med Owner beast krokar och jag måste erkänna att jag är sjukt imponerad. Vad gäller weedless beten så tycker jag sebile magic swimmer soft alltid varit nummer ett men nu har pigshaden petat ner den från första plats utan tvekan.
Det är enligt mig perfekt size för för näckrosbälten och tät vegetation, man kommer verkligen åt dem ställena som alltid önskar och kastar fantastisk långt utan att alls fastna. Som alltid så är det grymma färger från CWC. Naturligtvis så blir ju krokningen mindre bra och man får förbereda sig mentalt för några missade fiskar, dock kommer ofta fiskarna med en sån jäkla fart och kraft så hela beten egentligen försvinner. Jag skulle också vilja tipsa om spinnerbaits i dessa tider och i synnerhet i de grunda vikarna om det är lite soligt som igår, fungerade grymt för Jesper och resulterade i en 600-700g borre.
Det slog mig också att man kan använda andra beten som har en platt profil till Owner Beastkroken, lite som Weston MonsterTeez på 20 cm. I skrivande stund så får Anders värsta snilleblixten att man kan stansa ut hål mellan skruven och själva kroken, då viker sig gummit lättare och krokningsförmågan antagligen bättre!
År 2013 haffade vi åt oss en fjärde plats, år 2014 blev inställt på grund av dåliga isar och år 2015 var vi tillbaka, denna gången med många flera deltagande lag och större namn. Med lite sådär halvdålig planering, slarvig checkning av utrustningen, tre timmars sömn samt halsont med lätt feber begav vi oss mot Vikmanshyttesjön 04.30. Gulaschsoppan, korvarna och aningen små mörtarna var med. Kaffet också med, viktigt med kaffe. Efter att ha åkt lite för snabbt, med ett års prövotid kvar, förbi snutar kom vi fram till ett ismeteparkeringsmayhem. Lite snabbt drog vi ut pulkan ur bilen och anmälde oss närvarande, bland en massa taggade ismetare. Reglerna var enkla: Tre längsta fiskarnas sammanlagda längd samt längta gäddan under hela tävlingen vinner. Alla gäddor få simma hem och max tio spön per lag är vad som gäller. Startposition väljer lagen själva och slumpen avgör vem som väljer först. Vi hade tur och lyckades få välja som sjunde eller åttonde lag. Sjön är avlång och smal, inga massiva djup men dock förhållandevis mycket vegetation. I och med att vi inte hade planerat att man själv skulle få välja startposition, utan antog att varje lag skulle lottas ut på en förutbestämd plats, så vi fick snabbt improvisera något vettigt. Vi resonerade att vi vill försöka täcka så varierade botten som möjligt. Vi hade tillgång till djupkarta och bestämde oss för femhålet i nordvästra delen av sjön.
För att täcka så mycket varierad botten som möjligt så valde vi 5x5 med base i mitten. Bakom oss hade vi en grund vass som såg väldigt snipaktigt ut och längre ut, femhålet som såg ut att ha potential för större fisk. Det är här det egentligen blir väldigt spännande utifrån hur man väljer att placera sig.
Alt. 1: Sätta ut spöna efter land där det finns mycket vegetation och sikta på att fånga snipor på 60-80 centimeter x tre. Nu pratar vi givetvis väldigt generellt, men detta var hur vi resonerade och planerade. Dessa tre snipor kan mycket väl ge en top tio plats, om det är en seg sjö/dag som det var igår. Ett säkert kort, men kan bli svårt att vinna rubbet.
Alt.2 Sätta ut spöna på djupare vatten och fiska "pelagiskt", alldeles under isen, och försöka lura en större fisk är mer risky. Att få två fiskar runt 4-5-6 kg på 90-100 cm är en realistiskt tanke och har hänt flertal gånger när vi fiskat på våra hemmasjöar. Detta kan mycket väl ge en säker första plats, men dessutom en sista plats.
Genom att placera spöna på det vis vi gjorde, se bilden, så kan vi täcka av både alternativ ett och två. Allteftersom flyttade vi två innersta spöna från varje rad utåt, dels för att vi hade ett lag mellan oss och land, dels så upplevde vi att dem att ett galet sniprace. Redan efter en halvtimme lyckades vi få en snipa på 54 cm. Därefter var det vindfäll och ilskna blickar åt grannarna som drog långt fler fiskar än oss...
....fram tills det var ca. en timme kvar till att börja gå tillbaka. Samlingsplatsen var ca. 300 meter från oss så vi hade möjlighet att dra ut på tiden och vänta in tills det sista. Vi hade jävligt stark vind under hela dagen, plusgrader och blöt is vilket gjorde att hela tiden var tvungna att gå och fixa till sneda vippor och ivägblåsta spön. En piskande vind fick en ishög att ramla ihop och allt bara kollapsade. Jesper gick sakta, ovetande, fram till hålet men hör plötsligt hur knarren på rullen börjar låta som galna småflickor på en Bieber konsert. Några snabba glidningar på den hala, blöta isen, och han kontrar snabbt fisken. Jag som står lite längre bort, efter att ha jagat ett ivägblåst spö, ser dels på mothugget, dels på de följande tunga gungen i spöklingan att vi var med i spelet igen. Fisken gör några korta rusningar men kommer medgivet upp till hålet strax därpå. Vi båda är helspända eftersom vi inte har en aning om hur fisken är krokad. Hade varit ett vanligt fiskepass i hemmavatten hade reaktionen varit: "Meh, en till sexa". Nu var de snarare: "SJFLJGDFKJjsjdjflkj439jg0". Det är också detta som är lite kul med tävlingar, att man uppskattar varje fisk. Hur som helst landar vi säkert fisken och mäter den till 99 cm (100 cm enligt domaren dock).
Vi ligger alltså på sammanlagda 154 cm och har ännu inte fyllt ut hela vår kvot. Efter att vi beräknat värdena och insett situationen blev de resterande 40 minuterna lika spännande som finalen på PerchPro. För att sammanfatta: Vi är medvetna att vi, på grund av vår fantastiska muskelstruktur och otroliga kondition, medvinden i ryggen och korta avståndet till samlingsplatsen kan springa med pulkan in till land. Vi är medvetna om att en fiska över 60 cm tar oss över 200 cm vilket är oerhört bra. Så vi väljer att leka med elden och väntar på den där sista lilla snipan att hugga. Vi väntar och väntar och väntar. Hjärtat håller på att klättra ut ur strupen, likt när vi swischade förbi polisen nån timme inne, och dem sista 40 minuterna blir dem längsta 40 minuterna någonsin. Jag svettas ärligt talat om händerna när jag skriver detta. Alla våra grannar har gått in och vi bestämmer att börja plocka ihop när det enbart är tio minuter kvar till samling. Synnerligen lyckas vi på fem minuter plocka ihop pulkan och gå iland, utan den sista snipan. Vid prisutdelningen påminns vi hur viktig den där pyttelilla gäddan egentligen var. Vinnarna hamnade på 244 cm om jag inte är helt ute och cyklar, följt av andra och tredje plats som landade strax ovanför 200 cm. Vi hamnade lite längre ner med ynka 154 cm. Längsta gäddan i tävlingen hamnade på 108 cm, inte allt för långt från våran.
Som sagt tycker jag att det är sjukt roligt med tävlingar i och med att man lär sig uppskatta alla fiskar i olika storlekar och dessutom träffar så många likasinnade som ser på saker och ting på ett annorlunda sätt. Man blir inspirerade av hur motståndare gör med utrustning och tekniker och kan själv utvecklas i sitt eget fiske. En välarrangerad tävling för ett gott syfte!
Inga större fiskar kom upp i helgen men vi hade i alla fall tur med vädret, nästan. WaterWolfen var så klart med och efter förra helgens tabbe med att sänka ner kameran för långt så hade vi den nästan uppe i hålet denna gången. Vi befann oss på ett hyfsat stenigt område, som man ser i filmen, och har alltid antagit att det fanns gott om abborre där, vilket vi nu fått bekräftat tack vare WaterWolfen.
P.S borren kanske inte var HUGE men vad gör man inte för lite views! ?
Vi har lyckats lagt händerna på en WaterWolf som du kan läsa mer om i det här inlägget. Efter att ha köpt megastora mörtar för fem kr styck, riggade vi på kameran på ett grönt ismetespö från wiggler med en hyfsat lång tafs. Vi kollade på tutorialvideon på youtube för att förstå hur den fungerar och vad man ska tänka på. Ingen svår mattematik så att säga.
Så imorse satte vi ut spöna och på WWspöet blev det en apstor mört på ca. 20cm. Vattnet är förhållandevis grumligt i detta vattensystemet så vi borde haft kameran närmare hålet för att kunna se mörten bättre, det gjorde vi dock inte. Så jag ursäktar ödmjukast att det är superkasst ljus och dåligt kvalitet men jag tycker att det är fascinerade att titta ändå. Vi har diskuterat fram och tillbaka om vad man kan dra för slutsatser av klippet. Det vi har kommit fram till är följande: Mörten står helt stilla innan gäddan hugger. Gäddan måste närmat sig mörten och den kände av det. Mörten börjar sedan röra sig upp not isen.Gäddan attackerar mörten och känner antagligen krokarna vilket får den att spotta mörten. Lägg också märke till hur väl Jespers fotsteg hörs nedanför isen på slutet av klippet. Tror det kan svara på frågan huruvida fiskarna märker av ens aktivitet ovanför isen.
Så samtidigt som jag skriver detta så kollade jag igenom hela videoklippet igen för att märka ett till hugg på mörten! Detta ännu häftigare än det tidigare! ASBALLT! Titta noga så kan man se krokarna blänka för att sedan försvinna skitsnabbt.
I skrivande stund sitter jag bakom vår enorma pulka som agerar som vindskydd. För 3 minuter och 54 sekunder sedan krossade vi ännu ett personbästa. Denna gången åt Gustav som blev sugen att följa med efter Edvins superfisk. Deras spön var riggade i circka 20 minuter när det fäller på ett av spöna. Med en halvkass Jularulle och en massa trassel, lyckades Gustav ta en fisk på 6,98 kg! Ett fördubblat personbästa som visar att det jag skrev i mitt tidigare inlägg fungerar i praktiken. Nu fryser jag om fingrarna men skriver antagligen snart igen, med ännu ett demolerat personbästa!
Ni vet dem där jobbiga, mörka, slöa mornarna när man vaknar tidigt och bara sitter där på sängkanten och undrar varför man ens gör det här? När man bara vill ringa till polarn och säga " Nej, vi skiter fan i det här" och fortsätta sova? En hel jävla massa sådana har det blivit för oss under jullovet. I och med att jag tagit körkort så kan vi åka när vi vill och komma hem när vi vill, vilket underlättar en hel del. Men det har också gjort att vi åkt ut mycket tidigare och oftare än om någon skulle skjutsa oss. När man väl hittat ett ställe där man kan lämna bilen så ska man bära den där förbannat tunga pulkjäveln över berg och skog för att sedan bråka om hur man ska lägga ut spöna.
- Jag tycker vi kör 1x5 och 1x4.
- Nej! Det är mycket bättre med 3x3!
Sedan ska man borra, isa ur, rigga, vippa, frikoppla, nollställa... nio gånger. Men sen, när allt är klart och man fått upp en fin mysig brasa, hällt upp en varm kopp supergott kaffe, gjort sig bekväm i solstolen som är trasig och ska skåda soluppgången... så fäller det. Upp och kubba! Utan dubbar. På blankis. På spöet längst bort.
Ismete handlar om att göra det bekvämt för sig själv, att inte bara koncentrera sig på fisket utan att också njuta av att vara ute.Vintern 2013-2014 var urusel för oss, behövs inte sägas mer än så. Vintern 2012-2013 var sjukt bra och vi toppade två på nio kg och två åtta, vilket var fantastisk för ett första seriösa ismete år. Mycket av våra pass ser ut som ovan och tydligen har det funkat bra under jullovet. Stora fiskar har fångats och större ska fångas. Nedan tänker jag gå igenom hur lite basic saker om hur VI ismetar och hur vi resonerar i lite olika prylar och metoder.
SJÖ
Vi har valt att inte skriva ut vilka sjöar vi fiskar på här i bloggen, inte för att vi är snåla om heta fiskeställen, utan för alla fiskare inte riktigt svalt det där med C&R. Eftersom jag inte har så mycket kunskaper så att jag kan lära ut om hur olika sjöar fungerar och vart fisken står i detalj så kan jag bara tala utifrån egna erfarenheter. För det första och absolut viktigaste: VÄLJ SJÖAR MED POTENTIAL! Skippa dammarna och småtjänar som bara innehåller betesfisk. Visst går det att få en storfisk i småvatten men chansen är liten. Leta dig istället till större sjöar som du hört/vet/tror kan hålla mycket stor fisk. Fråga runt i lokala butiker alternativt på Facebook, eller testfiska och kolla djup/betesfisk under sommaren om du har ekolod. För det andra: VÅGA TESTA! Testa nya sjöar eller nya ställen på gamla sjöar. Du ska lära dig sjön och fiskarna i sjön lika bra som du kan nationalsången! Många snip/bompass blir det tyvärr men även dessa lär man sig av. När du väl hittat något som funkar, låt oss säga: 3-4 m, utanför lekvikar, lite aktivitet ovanför isen, liten mört, så pröva applicera det på liknande ställen i sjön eller i samma vattensystem. Att ge sig på för stora sjöar som te.x Runn kan ta väldigt lång tid att lära sig, men det är oftast där fisken har störst chans att växa sig till sverigerekordet, (eller i PT sjöar vilket är fusk enligt mig) När du väl lärt dig en sjö så kommer du garanterat höja din medelvikt i sjön, vilket vi gjort gång på gång.
PULKA.
Vi har också fixat en ny pulka, inte för att något var fel på den hemmagjorda vi hade innan, mer av praktiska anledningar så som att kunna ha med allt på samma pulka istället för två stycken. 499 kr betalade vi på Biltema, vilket blev sjukt mycket pulka för dem pengarna. Nån timme i verkstaden så hade vi spöhållare, vipphållare och vipphållarehållare(?). Ett jävla grovt rep och voila, så kan följande saker få plats: mörthink (också från biltema, funkar kalas), diverse verktyg, vipphållare, vippor, spön, klämmor, pimpelspön, ryggsäckar med mat och kläder, ved, stolar, avkrokningsmatta, grillgaller, borr. Bäst av allt, det finns plats över. Den passar perfekt i en normalstor bil och är förvånansvärt tålig i plasten. Har läst att man INTE ska dra den över grus och sten i och med att hörnen slits fort!
SPÖN Vad gäller ismetespön så finns det väldigt mycket att välja på, men ändå väldigt begränsat om man jämför med vanliga kastspön. De spöna som jag tror majoriteten av ismetare använder är Wigglers ismetespön. Dessa finns i tre olika klasser: Hard, Medium och Soft. Vi har enbart medium och soft eftersom på dessa blir dels krokningen bra dels drillningen rolig. Kör vi med lite större betesfisk, i still med 15+cm mörtar eller snipor ( återkommer till detta) så väljer vi medium spöna eftersom man krokar bättre och det ofta gäller större fisk som man kan sätta större press på. Gäller det vanlig mört är soft spöna att föredra. Men här väljer man själv längd, styrka, pris osv efter eget smak och tycke.
En väldigt omdiskuterad fråga på facebook och fiskesnack är hur många spön man får/kan ha. För det första tycker jag man ska kolla vad som gäller på sjön som man fiskar på och se vad reglerna säger om hur många spön man får ha. Detta är också personligt och alla gör olika utifrån sina vatten och sina möjligheter. Jag och Jesper kör på nio - tio spön. Det blir fem spön per skalle vilket vi kommit fram till är alldeles lagom med tid, fisk, avstånd, mört och andra diverse faktorer inräknade. Många andra föredrar att kanske köra med enbart fyra spön och sedan flytta runt och lokalisera fisken. Placeringen på spöna brukar också vara väldigt omtalat men även här är det egentligen bara du som bestämmer. Vet vi på ett ungefär djupen i sjön så placerar vi spöna så att vi täcker en så stor ytan som möjligt på så varierad botten som möjligt. Men tänk på att INTE har för långt mellan spöna och "base" då fiskarna ofta hinner vända samt svälja mörten vilket bara skapar mer problem för dig. Dessutom så ser du kanske inte alla fäll vilket leder till fler bommade fiskar.
RULLAR Rullar är lite viktigare än spöna eftersom dessa rullar tar ofta mycket mer stryk än vad en spinn eller haspel rulle gör under varma sommardagar. De som trollar tror jag ofta använder trollingrullar vilket funkar askalas. De flesta av rullarna som vi använder är Magda XPD pro samt några Magda MA-20DLX. Vi har även några Ron Thompson rullar. Alla är med 0,40 nylon vilket är alldeles lagom och under tre ismetesässonger har vi inte haft ett enda linbrott. Dock gäller det att man tar hand om linorna och kollar över dem regelbundet. Magdan ligger lite högre i pris men är definitivt robustare och stryktålig än RT. Det finns även ett räkneverk som underlättar när man kommer fram till ett fäll så att man ser hur långt fisken gått och mäta djup. Vi har dock märkt att de kan frysa vid lite högre temperaturer snabbare än vad RT gör. RT är billigare men inte lika pålitlig som Magdan. Ofta har frikopplingen strulat när man ska kroka fisk vilket lett till en hel del bom. RT fryser tillslut den med, men vad jag märkt så tar det längre tid än med magdan (simpel rulle med mindre saker som kan frysa kanske?) Hur som helst, står du mellan en Magda och RT så välj magdan med 0,40 nylon utan att tveka.
VIPPOR Vipporna är det mest unika med ismete och som urskiljer metoden från andra. Det finns att köpa vippor men de allra flesta gör sina egna vippor eftersom det verkligen är superlätt! Gubbarna här förklarar verkligen utmärkt för- och nackdelar samt hur man gör dem. Det är dessa vipor vi kör med, dock med större julgranskulor. På dessa vippor har vi på bjällror som man har på spötoppen när man bottenmeter t.ex. Vi töjer dock ut fjädern som "huvudet" sitter på för att det ska låta ännu mer. Våra är också färgade i flouorange.
Jag är alldeles för lat för att förklara hela processen så vi tittar på lite film:
BETESFISKEN
Man kan få tag på betesfisk på lite olika sätt och vis. De flesta skulle jag vilja säga köper mört av gubbar som har en stor tank i en källare och så betalar man 2-3 kr per mört eller så lägger man ut mjärdar och skaffar sin egen mört. Mört, ja det är alltid mört. Mörten är lättats att få tag på och en stor del av gäddans huvudföda. Det funkar alltid och levererar ofta stor fisk i små så väl som i stora storlekar. Fram mot våren så börjar fler använda sig av braxen, vilket ofta ger färre men större gäddor. Vi brukar köra på 20 st mört á nio-tio spön i storleken fem-tio centimeter. Denna storleken på mörten fungerar bra och gav oss ett flertal stora fiskar på 9,1-9,2-8,7 samt en på 8,2 för två år sedan:
Nu i höstas blev jag lite inspirerad av Mikko Seppänen, som fiskar med enormt stora beten som du kan läsa mer om här, till att dels använda större beten inom spinnfisket men dels att använda större betesfisk inom ismetet. Så i år bestämde jag och Jesper att vi skulle köra med så stora fiskar som möjligt, alltså fiskar inte mörtar. Så allt från brax, aborre, gädda och mört som var riktigt stort och gick att ha på kroken skulle vi meta med.
Funkar allt detta?
Redan på andra passet fick vi tag mört mellan 10-17 centimeter vilket gav oss en fyra och en sexa inom en timme. Vi hade spöna i en förhållandevis stor vik med ca. 3-5 m i djup och hade mörtarna mellan en och två meter under isen. och Strax därpå kommer en superliten snipa upp ur ett hål, vi tittar på varandra och säger " vi gör det!". Krokarna är ju super små och anpassade efter små mörtar men vi sätter en krok vid huvudet och en vid stjärten. Vi tar sedan en vippa som är lite styvare en de övriga vilket gör att snipan inte kan "fakefälla". Efter en timme så ser vi, samtidigt, hur den styva vippan magiskt saaakta dras ner mot hålet. Det är min tur att dra fisk och jag kubbar för mitt liv mot hålet. När jag kommer fram ser jag hur linan på spolen sakta och jämt dras ut mot sidan. Jag tar wigglers softa spö i handen och tittar på Jesper, som kommer springande med matta och hookout, utan att veta vad jag ska göra. Varpå han skriker "Kroka!".
Fisken har inte stannat och jag vevar till och gör ett stenhårt mothugg. Vi visste att fisken var stor, riktigt stor för att hugga på gäddan, men innerst inne visste vi båda att vi inte skulle kunna kroka i och med för små krokar. Hur som helst så går nästan det mjuka spöt nästan av vid mothugget, det tar bara stopp. Jag börjar veva och känner det där tunga, sega medgivandet som stora fiskar brukar göra i början för att sedan rusa ner mot botten. I en goda fem minuter höll jag på med fisken, hela tiden rädd att den inte alls krokats och bara låst käkarna runt snipan. Men när den tillslut kommer upp till hålet ser vi inga krokar, bra och dåligt tänker vi. Eftersom det var lite småkyligt var extra rädda om fisken och den var hela tiden i hålet under avkrokningen, som förövrigt inte tog lång tid alls eftersom den var perfekt krokad i läppen. Vi vägde den en snabbis och vågen stannade på 8,7kg. Massiv jävla fisk på ett massivt jävla bete!
På nästa pass fiskade vi i samma vattensystem dock utanför en lekvik på sidan om ett långt grund, vi hade ungefär åtta meter och normalstor betesfisk. Vi hade också med oss Edvin, som tidigare anglat men är ganska ny inom ismete. Så vi tog med oss honom och lovade ett förbättrat PB i och med att vi drog flera stycken på 4-5kg och en på 6kg dagen innan. Hans PB log på ynka 3kg och jag sa, under tiden vi packade upp pulkan, att vi skulle slå det tre gånger om, notera detta! Vi gick först ut lite längre än vanligt men gick sedan tillbaka till viken. När vi riggar spöna vid ett hål säger jag till Edvin, att detta är hans hål och att här kommer drömfisken upp. Efter en timme, fäller det vid samma hål och vi lät Edvin ta i princip alla fäll så han springer fram och krokar. I början verkar fisken liten och Jesper är på väg att släppa på bromsen, men efter en sjuuuk rusning förstår vi att fisken är större. Det går tio minuter av drillning och galna rusningar tills en enorm fisk kommer till hålet. Jag ser att huvud stämmer med en tia, ryggen stämmer med en tia, och jag säger till Edvin att om längden stämmer, att det är garanterat en tia. Vi tar upp fisken en snabbis för vägning men undvek att mäta eftersom det blåste rejält. Vågen visar 9,8 kg ur Edvins drömhål! Spår jag framtiden eller handlar det om tur?
.jpg)
